jag tänker way för mycket när jag är själv.
om allt som var och hände.
(eller det som inte hände)
alla minnen som etsat sig fast vid hornhinnan och vägrar försvinna.
alla ord som sas, tankar och drömmar som delades.
en sömnlös natt i januari.
(för nästan två år sen)
jag blir rädd när jag inser hur fort tiden flyger iväg från mig.
rädd att jag om 10år fortfarande kommer ångra det jag gjort.
(eller inte gjorde)
det hugger i mitt hjärta varje gång jag hör hans namn.
allt som får mig att minnas honom.
han.
han.
han.
det ekar i mitt huvud.
jag undrar om han tänker på mig ibland.
(och saknar mig också)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar