Jag drömde om en barndomsvän igår

Ibland förundras jag över varför man tycker om vissa människor mer än andra.
Först har vi dom som betyder allt för en. Man umgås, man delar med sig, man skrattar och gråter ihop. Man ger dom en bit av sitt hjärta, och i gengäld får man en del av deras. Dom blir en del av en själv.
Sen finns det dom som man lär känna, umgås med, men som man aldrig får det där spåret i hjärtat av.
Och så dom som kommer in hastigt i ens liv, som lämnar det lika snabbt, men efter sig lämnar dom ett spår i hjärtat som är svårt att få bort. Det liksom etsar sig fast, ligger och gnager innanför bröstkorgen.
När jag kom hit igår, upptäckte jag hur mycket jag faktiskt saknat alla (som är här just nu) och hur mycket dom betyder för mig.
Och jag insåg också hur mycket jag saknar dom som inte är här. Dom som kommit och försvunnit, mest dom som försvunnit på den senaste tiden.
Men det är bara att inse, så kommer det vara hela livet. Man kommer träffa vissa människor, som gör ett starkt intryck, lämnar ett spår och sen försvinner...