det känns som det är en återkommande faktor.
akutbesöken i lund.
vissa gånger värre än andra.
nattens resa har etsat sig fast. jag kan inte sortera bort det.
jag kan inte tänka på nåt annat.
på vad som faktiskt kunde ha hänt.
jag är glad över att jag inte drack igår, så jag kunde köra.
men det var längesen jag kände en sån panik.
och paniken vägrar släppa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar