det går över, det går över, det går aldrig över...

"Det kallas chocktillstånd
när tankar känns
och skär som bitar av glas
små, små sår under linningen"

jag vet inte vad jag ska säga. det har inte varit en bra dag idag.
alldeles för lite sömn i natt och en otroligt tråkig högmässa som gjorde att jag vill skära upp mina handleder. fått mer information om resan till Taizé, vilket gjorde att jag kände mig som Homer Simpson (när jag får ny information tror jag att jag faktiskt glömmer bort nåt som jag innan visste.) Jag tror jag börjar få resfeber. för just nu är jag inte alls peppad att åka. jag vill bara va hemma och ligga i min säng, dricka kaffe och kolla på OC. men det löser sig nog.

imon kommer bibbi och räddar mig från misären. jag saknar henne så hjärtat snart går sönder.
på tisdag ska jag ut dit. prata med K, om resan. han och hon kanske skulle komma dit. jag undrar om jag kanske skulle få tillfälle att prata med han. för han saknar jag också. nåt så extremt. jag har nog inte erkännt det innan. iaf inte för mig själv.
jag skulle bara vilja att allt va som förra sommaren. bara för en dag eller två.