...Lasse Lindh.
För han vet hur man sätter ord på känslor.
Och jag vill framkalla mina rullar från hans spelning.
Jag skulle kunna döda för att få gömma mig i ett mörkerrum, med ångorna från framkallningsvätskorna och musik på högsta volym som ända sällskap.
Det är det jag saknar mest av allt just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar