Jag har nog inte insett än att det faktiskt är på lördag jag ska flytta tillbaka.
Vid den här tidpunkten förra året hade jag värsta ångesten.
Ville verkligen inte flytta, nu känns det liksom... ingenting.
Och det är det som skrämmer mig.
På ett plan hade jag gärna varit i Oaklake en vecka till, men på ett annat vill jag inget hellre än att åka tillbaka.
Visst, när man tänker efter kommer jag nog sakna Oaklake lite. Det är faktiskt rätt trevligt att kunna gå ner på stan, och träffa nån man känner utan att det är planerat.
Jag kommer sakna Hanny.
Och Emma. Emma kommer jag sakna mest av allt. Jag tycker minsann att hon ska flytta ner till mig och Bibbi.
Jaha, så hann man med att bli lite sentimental såhär på kvällen också.
Nu ska jag sova bort min sjukdom, så jag vaknar pigg och glad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar