Om tiden vill ifatt

Kroki idag.
Sjukt kul och lärorikt.
Trots att dom flesta teckningarna blev så in i helvete dåliga,
fanns det ändå vissa ljusglimtar.
Kul att höra att man faktiskt klarade av att få det bra.

Myglade senare in mig på fotolektionen.
Thomas (min fotolärare) visade bilder och pratade om fotografi.
Och jag insåg hur mycket jag tycker om att fota.
Hur mycket jag saknar det.
Hur mycket jag saknar Thomas och hans jävla pepptalk.
Vissa gånger förra året hatade jag allt vad han och hans jävla pepptalk hette.
Men jag inser nu hur mycket han har att lära en,
inte bara inom fotografi utan även livet.
Han är en klok människa.
Och en jävel på att få en på bra humör när man är nere.
Hur han får en att inse att det man gör är någonting.
Att han kunde vända ens tankesätt när man stod i labbet med panik inför
en uppgift, när allt kändes åt helvete, när man ville klippa sönder varenda negativ
och kräkas i framkallningsvätskan.
Då kom han alltid med sina kloka kommentarer och helt plötsligt förstod man vad han menade. Man förstod hur man själv menade och kunde fortsätta arbetet.
Jag ångrar nu att jag inte tog vara på tiden förra året.
Mer tid mer kameran i handen och mer tid i labbet.
Det är först nu jag inser hur kul det är.
Hur mycket jag saknar det.
Och hur mycket jag faktiskt tycker om att plåta.
Fan.