Jag förundras verkligen över hur vissa människor kan vara så starka i krissituationer.
Hade det varit jag som fått beskedet hade jag brytit ihop totalt.
Det krävs en viss styrka att hålla humöret uppe.
Men också väldigt mycket att våga visa att man är ledsen.
Man måste ta sig tid att tänka, att sörja och också vara arg.
Fast när man är i chocktillstånd vill man bara hoppa över allt det där.
Stanna världen, dra tillbaka tiden eller hoppa fram till nästa kapitel.
Jag kommer göra vad jag kan för att hjälpa, att finnas där.
Och jag önskar att allt blir bättre snart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar