'Cause you never were, and you never will be mine

jag trodde nog aldrig att jag skulle reagera som jag gjorde.
för när jag kom in och såg han var det som nån slet ut mitt hjärta och hoppade på det.
dom första 30minuterna kunde jag knappt koncentrera mig.
satt och skakade och bara stammade fram orden.
inte för att han var vacker... utan för att jag aldrigt trodde att jag skulle känna som jag gjorde när jag såg han.
och att inte ens få ett hej när jag kom gjorde inte saken bättre.
när jag steg in genom dörren, kollade han på mig och vände sig sedan snabbt bort och gick och satte sig.
först efter en timme kanske, när jag gick förbi honom och JAG hälsade sa han bara "Oj, hej. visste inte att du var här" ehh... okej.
sen inget mer.
när jag sen pratade med hans mamma, sa hon att han blivit jättenervös och pionröd i ansiktet när hon berättat att jag skulle komma.
för inte hade han räknat med det. kanske inte är idealet att träffa sitt ex (eller vad jag nu blir) när hans nya flickvän är med. (som förövrigt har barn, som är typ 15).
förutom att han va där och va ett asshole, hade jag trevligt. mycket trevligt till och med.

sen ikväll har jag varit hos kusinen, som tagit lärarexamen idag. det va sjukt kul att träffa henne igen. och alla andra för den delen. F hade jag ju faktiskt inte träffat på flera år. och det är alltid kul att catching up med folk :)

nu är det väl meningen att jag ska packa inför resan imon. ska köra ner till älmhult, till mor och hämta saker.
och sällskap får jag i bilen, mormor ska med (gaah).